Harrys, har någon någonsin blivit glad över att Harrys öppnar i stan? Kanske om staden heter Hässleholm i och för sig. After work ska vi ju alla gå på och det gäller även för Hässleholmarna, här sitter ett axplock av stadens befolkning. En stor del medelålders tanter vid tidpunkten för vårt besök, som är en solig eftermiddag. En stekhet försommardag då man bara längtar efter något lätt och fräscht. Vad bättre då än en hamburgertallrik? Vad bättre då än Harry's Hamburgare?
Mycket visar det sig. Det här är hamburgerhakburgare när det är som tråkigast. Pommesen har knappt fått hälsa på frityren, istället för krispighet får man som mest ett hölje till det pulvermoslika innehållet. Köttet är nästan inte malt överhuvudtaget, och är en färdiggjord köttbit av det tjocka stabbiga slaget. Eftersom vi valt Wild Wester-burgaren (139 :-) får vi chillichips, chipotlemajonnäs och saltgurka utöver ost och sallad. Chillichipsen lät nog bättre i teorin än vad det faktiskt slutar i, vi anar Eldorados inblandning i detta. Chipotlemajonnäsen är rättens ljuspunkt och det som får oss att trots allt äta upp. Chipotle och majonnäs är två väldigt välbehövliga delar i en god hamburgare och den här kombinationen fungerar väldigt väl.
Tyvärr kan detta inte rädda den här burgaren som jag blev rejält besviken på. Även om man kan skoja mycket om att ett ställe som Harrys är är bland det tråkigaste man kan gå till så vill man ju att det ska vara tråkigt på ett sätt som gör att man får det man väntar sig - en acceptabel burgare. Det är inte det här. Jag säger inte att jag aldrig kommer äta på Harrys igen, ibland finner man sig i situationer där man inte har ett val, däremot så skulle jag inte välja hamburgare där igen - och det säger rätt mycket bara det.
Betyg: ++ (av 6) Chipotlemajonnäsen lyckas rädda detta från ett totalt bottennapp.
Debaser är inte längre det nya stället i stan. När det kom var oron stor att Malmö var för lite för så många krogar; skulle KB och Slakthuset stå tomma nu? Malmöiterna har motbevisat detta, och nu har flera andra krogar ploppar upp.
Nu på sommarhalvåret har man öppnat sin trevliga uteservering, till vilken matgäster är hänvisade till den minst trevliga delen.
Bra och trevlig service, och en föredömligt billig Brooklyn IPA. Hamburgaren i sig är riktigt god och det går att kombinera med ett urval av tillbehör och såser. I hamburgertallriksanda väljer vi pommes och chillimajonnäs.
Allt är väldigt väl genomfört. Köttet smakrikt och saftigt, Pommesen krispiga, och bean är hemgjord vilket är ett stort plus. Negativt är kanske då brödet, som ord kändes helg pinfärskt. Men sammantaget en burgare som förtjänar högt betyg. Den godaste som hittils kommit med i recension.
Tusen2 besöks igen. Helt sonika gör vi så att vi rör oss från en av deras mest bombastiska burgare till något mer avskalat. Det mest klassiska i burgarväg du kan få - en Cheeseburger. Enligt restaurangens trevliga policy väljer vi att ta hälfen pommes frites och hälften potatisklyftor till detta. Pommesen är godkända, men lite åt det mjöliga hållet, plus istället då för klyftorna, de känns saftiga och är, med lite extra salt, riktigt goda.
Det här är en väl genomförd burgare, med avrundad och balanserad smak. En cheesburgare överraskar dig inte, men gör dig heller inte besviken. Även av denna burgare blir du proppmätt, men inte som vid Juggernaut att det når rena matångestnivåer. Brödet är fortfarande lite tråkigt dock, något torrt så det blir lite hårt när det rostas.
Tusen2 är ett stabilt hamburgerhak som du kan lita på för en bra burgare, vill du ha mer smak kan du gå åt Jack Daniels-burgaren eller om du är lite mer äventyrlig till Honeymoon - med honung och oxkött.
Först kom det revolutionerande sjätte betygssteget, och nu nästa innovation: Kategorier.
Först ansetts som förhatligt eftersom det egentligen bara finns en kategori; Hamburgertallrik, men nu omfamnar vi istället konceptet och försöker ringa in vad det är för typ av ställe ni kan råka hamna på, trogna hamburgerföljare.
Vi kommer till TGIF - Thank god it's Friday - en fredagkväll faktiskt. Naturligtvis är det en amerikansk stämning återskapad här. Nivån på musiken är oerhörd, samtliga gäster klagar, men inget händer, det kanske är amerikanskt. Vi tänker oss att det är likt den musiktortyr jämförbar med den man utsätter Guantanmo-fångar för.
Efter att samtal har blivit omöjliggjort lämnar vi med ringande öron för den klassiskt svenska svinkalla uteserveringen. Här sitter afterworkare och fryser häcken av sig i filtar, och servitörerna likaså (fast utan filtar, stackarna). De springer omkring i uniformer med massor av badges som ska spegla deras personlighet (om ni har sett Office space förstår ni precis).
Servicen är vänlig. Man får sin burgare och det känns oerhört amerikanskt på ett charmigt sätt. Brödet är så där McDonalds-syntetiskt som man får i deras bästa burgare (Cheese). Pommesen är inte svenskt burgerhak-tjocka utan smala, tunna, men förvånansvärt goda och oflottiga. Köttet i sig är den stora behållningen, tjock och saftigt. Lite mesigt kryddad, men det passar de flesta. Till detta kan man få en amerikanskt smaklös öl eller det mest amerikanska hamburgerdrycken av alla. En grym milkshake. Avslutningsvis ett riktigt bra såsutbud där man får köpa till det man vill ha, de vi har smakat känns rejäla.
Betyg: +++++
Konceptuellt mycket väl genomförd burgare. Dock inget framtida stamhak tyvärr, med tanke på den påfrestande omgivningen.
Sibylla Meriten är inte ett vanligt Sibylla. Man har som ett av ytterst få Sibylla-hak lyckats erhålla serveringstillstånd, vilket gör att du här kan få ett dåligt rödvin, men fram för allt det viktigaste; som ju är starköl.
Vi beställer dagens meal (59:-), den senaste tidens flaggskep hos Sibylla: Pepper Cheese Bacon Meal. (Av menyn framgår inget av dåtida stoltheter som tunnbrödrulle och mosbricka). Gillar du hamburgare har du säkert ätit på Sibylla förut. I nöd eller lust håller de vad de lovar. Det är en slabbig burgare, med massor av sås, du äter den fort för att den inte ska falla sönder. Smaken är god, även om jalapenño är den överskuggande smaken. Köttet är helt enligt förväntan och kräver ingen utvikning. Pommesen är likaså inte i behov av någon närmare beskrivning: tunna och lite smaklösa. Sås/diputbudet är föredömligt, med alla möjliga tillval.
Sammanfattningsvis så vet du nog vad du får på Sibylla personligen har jag förätit mig på det, men restaurangen ska ha en rejäl eloge för möjligheten till god, kall, öl till maten.
